onsdag 16 augusti 2017

Medborgarplatsen, Stockholm...


PÅ MEDBORGARPLATSEN AVSLÖJAS LÖGNERNA

Helena Edlund
Strax före klockan 22 på fredagskvällen stiger plötsligt ett vrål från de hundratals männen på trappan. En våg går genom massan när männen unisont ställer sig upp och börjar röra sig åt höger, bort mot passagen till Fatbursparken. Ett tiotal hinner iväg, rusar efter en springande person. De följs av poliser och fotografer som försöker hinna ifatt. Övriga hindras av funktionärer i gula västar som fattar varandras händer och bildar kedja för att hålla de aggressiva männen på trappan tillbaka. Stämningen blir hotfull. Många av de som befinner sig på torget börjar röra sig bort från trappan, föräldrar kallar till sig sina barn och bruset från uteserveringarna tystnar.
Så lugnar det sig. Men jag förstår att Medborgarplatsen är en krutdurk, en lättantändlig krutdurk.
Senare såg jag hur händelsen beskrivs på arrangören Ung i Sveriges Facebooksida: ”Ni behöver inte vara oroliga på Medborgarplatsen. Personen som sprang hade hotat en annan kille och sprang från platsen. Det är allt. Vi är inte under angrepp. Alla kan slappna av. Bra jobbat vakter som skapar trygghet och bildar kedja.” Jag skrev en kommentar och ifrågasatte varför man skapade intrycket av att demonstranterna angripits och behövt skyddas av vakterna, när det istället var vakter som tvingades ingripa för att demonstranterna inte skulle lyncha en berusad person. Denne hade enligt polis på plats sprungit iväg efter att ha blivit utsatt för stenkastning av en vakt. Kommentaren togs snabbt bort. Jag skrev en ny kommentar. Den försvann ännu snabbare.
Någonstans här sammanfattas det som demonstrationen på Medborgarplatsen tydliggör: Lögnerna. Man ljuger för oss. Men nu går det inte längre. Den som har sett demonstrationen med egna ögon, kommer inte att tro på lögnerna som serveras. Men de har serverats länge, och staplats på varandra.
Demonstranterna kräver amnesti för alla från Afghanistan, det vill säga även för dem som saknar asylskäl och har fått avslag i tre instanser. Deras krav betyder teoretiskt sett att Afghanistans hela befolkning på omkring 30 miljoner invånare kollektivt skulle beviljas asyl i Sverige. Men stora delar av Afghanistan präglas inte av våld, norska myndigheter hävdar att endast två av 34 provinser är otrygga och hälften av de asylsökande afghanerna kommer i själva verket från Iran.
Eftersom få svenskar vet hur det egentligen är i Afghanistan, går det utmärkt att servera överdrifter och lögner. Nej, jag vill inte leva i Afghanistan. Det är fattigt, underutvecklat och den våldsförhärligande, patriarkala kulturen skapar ett vidrigt samhälle för kvinnor och barn. Men det är inte kvinnor och barn som kommer – det är de unga, driftiga männen som behövs för att bygga upp ett bättre Afghanistan som sitter på Medis.
Profilbilden på Ung i Sveriges Facebooksida visar dock unga kvinnor, trots att några sådana knappt gick att finna. Demonstrationens deltagare speglar nämligen de faktiska förhållandena. Enligt SCB så är närmare nio av tio ensamkommande från Afghanistan pojkar. Talespersonen för gruppen är en kvinna, Fatemeh Khavari, och medias fotografer tycks ständigt nosa upp de fåtal kvinnor som finns bland hundratals män. Jag tänker på min tid inom militära sammanhang: Även om jag var ensam kvinna, så var det mig journalister och dignitärer flockades runt. Jag var den som avvek, den som fick uttala mig, den lilla intressanta minoriteten som skulle lyftas fram. Genom att ständigt fokusera på de få kvinnorna, skapas intrycket av att demonstrationen till betydande del utgörs av kvinnor. Men det stämmer inte.
Den mest provocerande – och den dyraste – lögnen handlar om ålder. De åldersbedömningar som gjorts av Rättsmedicinalverket har visat att 80 procent av de undersökta ensamkommande har bedömts vara över 18 år, ändå fortsätter man att upprepa uppenbara lögner. Ung i Sverige skriver på sin hemsida att man motsätter sig ”utvisningar av barn, kvinnor och ungdomar”. Men på Medborgarplatsen finns ytterst få sådana, dock har några av de ”ensamkommande ungdomarna” med sig egna barn (!) i fyra-femårsåldern.
Eftersom polisledningen har accepterat arrangörens uppgifter om att de demonstrerande är minderåriga görs inga identitetskontroller för att identifiera personer som uppehåller sig illegalt i landet.
För alla med ögon att se med var det dock helt uppenbart att majoriteten av demonstranterna var vuxna män och en av poliserna på plats skakade leende på huvudet när jag tog upp frågan. Ett fåtal av demonstranterna befinner sig kanske i gränslandet av att vara myndiga, men flertalet är tveklöst vuxna män. Vuxna, rynkiga, tunnhåriga, skäggiga och rökande män. Ändå förväntas vi acceptera att de är barn – trots att de helt uppenbart ljuger oss rakt i ansiktet. Konsekvensen är att de genom sina lögner (som samhället accepterar) berövar alldeles verkliga barn resurser som är öronmärkta för dem, miljarder av våra skattepengar.
Ett ensamkommande barn kostar enligt Migrationsverkets årsredovisning 2 918 kronor per dygn, en vuxen person 740 kronor. Grupp ställs mot grupp och ”barnen” på Medborgarplatsen har prioriterats framför barnen i konfliktområden och flyktingläger, som fått se det svenska biståndet skäras ned till förmån för mottagandet i Sverige.
När polisen fick frågan om varför man inte genomförde inre utlänningskontroller för att identifiera personer som befinner sig illegalt i landet, hänvisade polisen på Twitter inledningsvis till en ”bristande politisk vilja”. Den svenska polisen får alltså inte göra sitt jobb, eftersom svenska politiker inte tycks vilja upprätthålla svensk lag.
Mycket riktigt har ministrar och politiskt aktiva avlöst varandra på Medborgarplatsen: Representanter från Vänsterpartiet, F! och Miljöpartiet har setts stödja demonstranterna. Utbildningsminister Gustav Fridolin, F!:s Gudrun Schyman, V:s Rossana Dinamarca och nyblivna migrationsministern Heléne Fritzon har alla kommit till Medborgarplatsen – inte för att visa sitt stöd för svensk lagstiftning, utan för att visa sitt stöd för demonstranternas krav att omkullkasta svensk lag.
Fredagskvällen på Medis tvättade bort alla tvivel: De har ljugit för oss. Det handlar inte om barn, inte om kvinnor, inte om de mest utsatta. Det handlar om vuxna män som har ljugit sig till vår välvilja och hjälp. Det handlar om politiker som vill prioritera aktivism framför lag.
Lögner har skapat den situation som nu råder och fortsatta lögner gör problemen ännu större. Vad som sedan tar vid, tror jag ingen ens vill föreställa sig.

(Texten hämtad från bloggen Det Goda Samhället)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar