Att följa rapporteringen kring Greta Thunberg är onekligen spännande. Under kort tid har hon gått från att vara en okänd 16-årig tjej till att bli en superkändis.
Sällan har vi sett maken till bombastiska hyllningar av en nykläckt opinionsbildare. Såväl svenska som utländska politiker och journalister höjer henne dagligen till skyarna och berömmer hennes engagemang och sätt att uttrycka sig så att folk lyssnar.
För egen del står jag förundrad över de dubbla måttstockar som våra makthavare använder sig av när det gäller klimatfrågan jämfört med andra samhällsfrågor. När jag och andra försöker lyfta frågor om ökad otrygghet blir vi kallade för populister och alarmister, medan klimataktivister blir hyllade som sanningssägare.
Greta Thunberg oroar sig för framtidens klimat, och det har hon all rätt att göra och det är bra att hon fritt kan uttrycka sina åsikter i frågan. Men när jag oroar mig för att mina barn kommer växa upp i ett samhälle med ökad otrygghet blir jag behandlad som något katten släpat in.
Om och om läser jag citat från Greta Thunberg och funderar över hur hennes retorik skulle tas emot om det gällde något annat än klimatet:
”Jag vill att ni får panik. Jag vill att ni känner samma rädsla som jag känner varje dag. Jag vill att ni agerar. Jag vill att ni agerar som ni skulle göra i en kris. Jag vill att ni agerar som om ert hus stod i lågor.”
”Ni pratar bara om att fortsätta med samma dåliga idéer som försatte oss i den här situationen, trots att den enda rimliga åtgärden är att dra i nödbromsen. Men ni är inte mogna nog att tala klarspråk.”
”Det existerar inga krismöten, inga rubriker eller extrainsatta nyhetssändningar. Ingen agerar som om vi befann oss i en kris.”
”Vi måste säga som det är. För om det inte finns något positivt att berätta, vad ska vi då göra? Ska vi sprida falskt hopp? Vi får inte göra det, vi måste säga som det är.”
”Vi måste bli arga och förvandla den ilskan till handling.”
Ovanstående citat kommer från Greta Thunberg och precis som hon är jag rädd för utvecklingen i samhället. Det som däremot oroar mig mest är att otryggheten har blivit så pass normaliserad att ingen längre verkar bry sig.
Det känns oerhört skrämmande att det just nu växer upp en generation unga människor i Sverige som inte vet om att det fanns en tid utan gruppvåldtäkter, omfattande gängkriminalitet, veckovisa dödsskjutningar, bilbränder, stenkastning och hot mot ambulanspersonal. Dagens unga kommer tro att det är normalt med skottsäkra glas på akutmottagningar, ordningsvakter på bibliotek och att barn blir rånade medan de säljer majblommor.
Precis som Greta Thunberg håller jag politikerna ansvariga för samhällsutvecklingen. Jag förbannar att våra makthavare inte agerar som om deras hus står i lågor. Det gör mig vansinnig att man bara fortsätter med samma dåliga idéer som försatt oss i den här krisen.
Skillnaden är att Greta Thunberg blir hyllad när hon ”säger som det är”. När vi andra talar klarspråk blir vi av med våra jobb och stämplade som något vi inte är. Att denna dubbelmoral får fortgå är en stor skam.
Med det sagt vill jag rikta mig till våra makthavare och citera Greta Thunberg:
”Ni säger att ni älskar era barn mest av allt, ändå stjäl ni deras framtid framför ögonen på dem.”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar