fredag 21 juni 2019

Facebooks censur- och avstängningstrams

Att vara med i Facebook och delta/skriva i olika grupper är som att dansa på lina. Man vet aldrig vad som kommer att hända, eller i vilket ögonblick (eller av vilken orsak) man blir avstängd.

Under det senaste dryga halvåret har jag suttit tre gånger trettio dagar i det som brukar kallas "Facebookfängelset", d v s varit avstängd från all kommunikation på Facebook. Det enda som går att göra under denna tid är att läsa inlägg. Besvara, gilla eller ogilla något går inte.

Första gången av dessa tre avstängningar minns jag faktiskt inte orsaken till. Den tredje avstängningen (som avslutades för ett dygn sedan)  - tja, där får jag kanske skylla mig själv. I en debatt med ett antal "godhetsknarkare" (a k a "batikhäxor") om meningen med att importera mängder av lågutbildade och arbetsskygga män från MENA-länderna (MENA = Middle East, North Africa) retade jag dem tydligen så mycket  att någon anmälde det jag skrivit. Och vips! så sattes jag i FB-fängelset! Den sortens människor - godhetsknarkare och vänsterblivna - tål inte att bli överbevisade och övertrumfade. Men framförallt är de total avsaknad av humor och går inte att skoja och ironisera med. Då tar de till anmälningsmetoden.

Den andra gången av dessa tre, där är det däremot oerhört konstigt att Facebook stängde av mig. Eller, döm själva:
I en grupp som heter "Humor för de som tål jävligt mycket - mer än jävligt mycket" hade någon trådstartare skrivit om hur dålig stil det är med män som går med bar överkropp eller i minimala linnen i affärer, på matställen, osv. Jag höll med och kallade den sortens människor för "White Trash". Utan att några namn nämndes eller några pekades ut specifikt. Efter att några damer skrivit något om att det kunde vara snyggt på "rätt" kroppar, kompletterade jag med denna bild:


Och se på f-n! Det räckte för att jag på nytt skulle hamna i FB-fängelset! Visst är det märkligt?

Det bästa med dessa avstängningar är dock att jag mer och mer börjat inse att Facebook inte behövs i mitt liv...














Inga kommentarer:

Skicka en kommentar