Fredrik Reinfeldt och pensionsåldern

Den store tänkaren (nåja...) Fredrik "Förrädaren" Reinfeldt har tydligen vaknat till igen. Nu vill han att vi ska jobba tills vi är 75 år. Det kanske kan fungera för de som har sådana "jobb" som han och hans kompisar har - politiker, företagsledare och andra glänsputtar.

Men för en utslitet vårdbiträde, en industriarbetare, en byggjobbare, en gruvarbetare? De, vars kroppar får vara glada om de hängt med till 65 år...

Detta är kanske bara början? Hursomhelst, folkhumorn gör som vanligt sitt för att förtydliga hur dumt detta är:

Sverige - de oikofobas paradis

Oikofobi…

 Många hävdar att det inte finns något typiskt svenskt. Mona Muslim, förlåt Sahlin, och Fredrik Reinfeldt sade något om att "ursvenskt är bara barbariet" (i o f sig hämtat från Esias Tegner...).

Ändå finns det givetvis svenska värderingar, underligt vore det annars i ett land där det bott människor som i över tusen år gått igenom krig och katastrofer, segrar och nederlag, reformer och utveckling.
I Sverige frodas en unik svensk variant av nationalism – den omvända nationalismen. De som hyllar denna linje kan kallas svenskförnekarna. De finns huvudsakligen på vänsterkanten och bland socialliberaler. Den medicinska termen för denna sjukdom är ”oikofobi” (lika med en konsekvent nedvärdering av den egna nationen och dess kultur).
Eftersom personer med den inställningen styr de största svenska opinionsorganen är det deras åsikt som för tillfället är den politiskt mest korrekta. De tar avstånd från det som kan kallas svenskt. De kan kokettera med sin ickesvenskhet genom att säga att de aldrig hejar på det svenska landslaget i fotboll därför att laget spelar sådan tråkfotboll.
Denna form av nationalism, det totala avståndstagandet, är så typisk för Sverige att den kan kallas ett nationaldrag, unikt för Sverige. Det är också bara i Sverige man kan höra det för svenskar ytterst positivt laddade uttrycket att någon är ”så härligt osvensk”. Motsvarande mening kan aldrig uttalas i till exempel USA, Frankrike eller Japan.
I sin arrogans ställer sig de svenska självförnekarna i en alldeles egen nisch, pekande finger åt den överväldigande majoritet av svenska folket som är född och uppväxt i Sverige, som har svenska som modersmål, som har en hemkommun i ett landskap där de hör hemma och som de tycker är lite vackrare och finare än alla andra landskap, för där har deras förfäder bott i generationer. Denna stora svenska majoritet har olika politiska åsikter, de ser olika ut, de har olika religioner eller ingen religion alls, men de är sammanflätade i en historisk ödesgemenskap för de tillhör alla den unika svenska mixen, den vi kallar den svenska kulturen.
Dit hör vi alla, även självförnekarna som i sin upphöjda avskildhet idiotförklarar alla som vågar ha en annan åsikt och till och med erkänna sin svenska patriotism.
I samma ögonblick självförnekaren reser utomlands händer det något märkligt. Eftersom han reser på svenskt pass identifieras han utomlands omedelbart som svensk, trots att han nyss själv inte ville ha med svensk kultur att göra. Ändå avslöjas han lätt på sin svenska accent – få svenskar talar främmande språk så bra som de själva tror.
Efter ett tag i det främmande landet börjar svensken ha synpunkter på det ena och det andra. Han berättar för landets invånare att i Sverige stannar bilarna vid övergångsställen, där är inte varje promenad över en gata förenad med livsfara. I Sverige kommer man i tid. I Sverige står man i kö och väntar på sin tur och tränger sig inte före.
I Sverige kan man ringa till myndigheterna och få saker och ting utförda per telefon, trots att man inte är släkt med tjänstemannen eller är god vän med chefen, och inte behöver man betala mutor för att få det begärda dokumentet.
I Sverige har vi kvinnor på alla poster i samhället. I Sverige kan en kvinna försörja sig själv och är inte beroende av någon man. I Sverige säger vi du till alla, utom möjligen (gäller rojalistfjäskare) till representanter för kungahuset.
Den inbitne antisvensken blir alltså en högljudd och alltmer blågul ambassadör för Sverige i utlandet. Ju mer ”utländskt” det främmande landet är, desto svenskare blir svensken. Och skulle han råka i svårigheter där borta ropar han genast på Mamma UD – som förväntas komma till omedelbar undsättning.
Väl hemma i Sverige, när självförnekaren hunnit bota sin svåra abstinens efter kanelbullar, Kalles kaviar, godis eller vad de kan ha varit han saknade mest av allt, klättrar han upp i sin nisch igen och sjunger förnekelsens lov. På ren svenska. Han står med stämpeln i hand, redo att idiotförklara var och en som vill uttrycka sin kärlek till Sverige och det svenska.

(Texten delvis från Herman Lindqvist…)

Bilbrännarna exponerade

Strax efter de många bilbränderna i Göteborg med omnejd, gick ju en del vänsterfolk ut och påstod att det var SD eller några högerextremister som låg bakom dem. En rapparsloda vid namn Silvana Imam påstod t o m, från scenen under en musikfest i Malmö, att det var SD som låg bakom.

Hursomhelst, Rättsväsendet har i protokoll från häktningsförhandlingarna försökt censurera namn och etnicitet på de häktade gärningsmännen. Dock kommer sådant fram ändå. Här är de:

”20-åringen” som begärts häktad är Dahud Kavak, född 1998-05-09 och så sent som den 19 juli i år dömd för narkotikabrott (Göteborgs tingsrätt B 8040-18). Kavak dömdes endast till 1500 kronor böter, inte till någon frihetsberövande påföljd.

”19-åringen” heter Alan Hussen och är född 1999-04-07. I november förra året dömdes han (Göteborgs tingsrätt B 8040-18) för bland annat grovt vapenbrott. Påföljden blev två månaders fängelse och skyddstillsyn.
Så sent som i maj i år dömdes Hussein tillsammans med två kumpaner – Mahamed Abdishakur, född 1995-10-18 och Youssef El Emam, född 2000-06-26 – för försök till stöld och brott mot knivlagen (Göteborgs tingsrätt B 15032-17) efter att ha brutit sig in i ett Coop-varuhus. Ingen av de tre dömdes till någon frihetsberövande påföljd.

”18-åringen” heter Mohannad Ali Easar och är född 1999-09-16. Även han förekommer i belastningsregistret. I juni förra året dömdes Easar (Göteborgs tingsrätt B 14177-16) för rån, narkotikabrott, övergrepp i rättssak och flera fall av misshandel, varav en grov (en knivskärning mot en ung flicka). Easar bodde när dessa brott begicks och domen föll på ett ungdomshem där han placerats på grund av tidigare brottslighet.

"Tack för att ni valde Sverige", som Fredrik Förrädaren sade vid ett tal i Almedalen för några år sedan.