"Självklart måste Sverige förbli svenskt"

"Hade någon för tio år sen sagt att jag en dag kommer att skriva en krönika med rubriken att Sverige måste förbli svenskt hade jag troligen skrattat. Idag är det dock lätt att hålla sig för skratt. Statistik gör gällande att svenskar inom några få decennier riskerar att bli en minoritet i sitt eget fädernesland. De demografiska förändringarna de senaste 15 åren har gått mycket snabbare än någon kunnat föreställa sig. I kombination med att politisk islam, som är en aggressiv doktrin, gör snabba landvinningar i det svenska samhället, sätts situationen på spel på allvar. De första shariasamhällena i Sverige är ett faktum, med allt vad det innebär av kvinnoförtryck, antisemitism, homofobi och radikalisering. Så vad händer om svenskar faktiskt bli i minoritet i sitt eget land? Om svensk kultur, värdegrund och normer trycks undan och till och med börjar klassas som olämpliga? Jag undrar om de som blint vurmar mångkultur är medvetna om vad detta innebär för dem själva, deras barn och barnbarn – ja hela Sverige som land och nation.

Att vi ens behöver diskutera dessa saker är djupt oroväckande. För ett tag sedan läste jag om “Begrav mitt hjärta vid wounded knee” av Dee Brown, en bok som först kom ut 1971 och som skildrade USA:s kolonisation av Vilda Västern 1860-1890 och indianernas motstånd, bland annat indianhövdingen Geronimos gerillakrigsföring som pågick i ett kvarts sekel. Men en smygande känsla av olust infann sig ju mer jag läste om hur apacherna, cheyennerna, siouxerna, cherokeerna och andra indianstammar tvingade ge sig för övermakten och deras land togs ifrån dem och de fick tränga ihop sig i reservat. Många stammar utrotades helt, kvinnor och barn slaktades.

Nej, Sverige på 2020-talet är givetvis inte Nordamerika för över 200 år sedan (lika lite som Sverige 2020 är Hitlers Tyskland på 30-talet) men jag kan ändå inte låta bli att tänka på landet Sverige jag kallat mitt i 40 år och att människorna här inte kan ta något för givet. Indianerna hade nog inte kunnat föreställa sig att deras land skulle tas ifrån dem, medan de red runt på prärien vid 1700-talets slut. Lika lite som svenskar för kanske tjugo-trettio år sedan hade kunnat föreställa sig att Sverige skulle se förortskalifat växa fram. Att de vänsterliberala krafterna som visst aldrig lär sig att de utnyttjas av islamister, skulle normalisera sexualisering av barn, hedersmord, att man i Sverige skulle acceptera böneutrop, bygga moskéer finansierade av diktaturstater, att vi skulle ligga i topp i fråga om bombningar och handgranater, att shariapoliser skulle patrullera gatorna i de islamistiska no go-zonerna och att ungar som åt fläsk skulle mobbas. “Varför ger svenskarna bort sitt eget land” frågar många utlänningar förvånat när de ser detta integrationsfiasko, ett resultat av kanske främst socialdemokratisk migrations- och integrationspolitik under de senaste decennierna.

På Ledarsidorna.se publicerades 2015 citat av en kvinna, som ville ville vara anonym och kallades för ”D”. Hon sa så här:

”Mina föräldrar flydde till Sverige för att ge oss barn skydd från mullornas förtryck och för att växa upp i frihet. Nu har jag gift mig och fött barn. Nu måste även jag fly för att ge mina barn möjlighet att växa upp i frihet från religiöst klanförtrtyck. Säg mig, varför har Sverige övergivit oss? Är inte vi lika mycket värda som ni andra? Varför har svenskarna övergivit sitt eget land”?

Borås stad har låtit ta fram en rapport om tillståndet i stadsdelen Norrby där islam numera trumfar svensk lag, inte på pappret förstås, men i verkligheten. Norrby är inte det enda parallellsamhället i sitt slag.

Det var Nyheter Idag som först skrev om Norrbyrapporten. Här framkommer allvarliga problem kopplade till invandringen av framför allt somalier. I vissa fall tvingas flickor bära slöja från att de är ett år gamla. Det är klanerna som bestämmer och har egen rättsskipning. Något jag hörde talas om redan för flera år sedan, men då i Uppsala, då två stridande utländska familjer flög in en medlare från London…

Från Nyheter Idag:

“Nästan 100 procent av de somaliska kvinnorna i Norrby är könsstympade. Så kallade moralpoliser som angriper kvinnor som är ”lättklädda” eller går utan slöja förekommer i stadsdelen. Islamistisk radikalisering och salafism är närvarande i Norrby. En verksamhet berättar att man har kommit i kontakt med ungdomar som öppet visat stöd för Islamiska staten – yttringar som dock har minskat i takt med IS förluster. De sociala normer som råder i området skiljer sig från majoritetssamhället. Det handlar om att barn går i koranskola, om månggifte, ”machokultur”, ”uppfostringsresor” till hemlandet, att flickor får sin frihet begränsad och måste bära slöja.”

Journalisten Rebecka Weidmo Uvell skriver om de extrema demografiska förändringarna i en text publicerad den 21 december, med rubriken “Radikal förändring”.

https://uvell.se/2019/12/21/radikal-forandring/

Sammanfattningsvis:

2002 fanns det 8 940 788 personer i Sverige. De utrikes födda var 12%. 2018 hade vi blivit 10 230 185 personer i Sverige. De utrikesfödda var nu 19%. Andelen inrikes födda till svenska föräldrar har på 16 år minskat från 79 % till 69 %. Vi har alltså redan idag en befolkning som under 44 år bara till 61 % motsvaras av svenskar födda av två svenska föräldrar. Andelen svenskar födda av svenska föräldrar har på 16 år minskat från 79 % till 69 % men kollar man på den yngsta halvan av befolkningen har siffran ändrats till 60 %.

Weidmo Uvell avslutar sin text med meningen:

“Om det Sverige vi har idag, med de svenska traditioner, värderingar, kulturyttringar etc ska finnas kvar till våra barnbarn måste integrationen vara helt central i svensk politik”.

De äldre svenskarna dör ut, och de unga svenskarna föder inte särskilt många barn. Samtidigt fortsätter Sveriges befolkning att öka snabbt, på grund av en fortsatt hög invandring från framför allt Mellanöstern och Afrika. Grupper som föder många barn. Två muslimska partier har redan bildats. Det finns skäl att fråga sig vad som händer när de muslimska grupperna växer sig så pass starka att de börjar ställa allt större politiska krav. För islam är inte bara en religion. Det är en politisk ideolog, ett statsskick och ett rättssystem. Jag befarar att många svenska politiker inte är medvetna om denna aggressiva doktrins ihärdighet och ambitioner att dominera och ta över. Att en islamisering av Sverige pågår är inte längre en alarmistisk skröna, det är ett faktum. Det syns tydligt i Norrby och i de andra “utsatta” områdena där radikal islam tillåts ta över, med social oro och kulturkrockar som resultat, där det är svenskarna som får backa undan. För när de inte gör det kallas de islamofober och rasister och kan riskera anmälan, husrannsakan, sparken från jobbet och hot och våld.

Men Sverige är i första hand svenskarnas land, och i Sverige ska svenska värderingar och kultur självklart vara normgivande, vilket är viktigt att påpeka när detta nu börjar ifrågasättas av såväl islamistiska fundamentalister som självhatande vänsterliberaler. Jag har personligen inga problem med att andra kulturer fredligt samexisterar sida vid sida med den svenska, men de ska inte dominera, och inte försöka trycka undan det land de välkomnats till. Invandrare som kommer till Sverige ska integrera sig till det svenska och respektera Sverige – inte ställa krav på att svenskar ska anpassa sig till islam eller någon annan religion eller ideologi. Detta bör politikerna vara tydliga med. Svenskarna har rätt att känna sig självklara i sitt eget land. Integration går inte tvåväga. Det är invandrarna som ska integrera sig (precis som min egen familj gjorde när vi kom till Sverige 1974). Sverige måste självklart förbli svenskt."

******
Texten skriven av en klok invandrare, Katerina Janouch. All heder åt henne!

Kommunism, nazism och islamism - tre sidor(!) av samma mynt

En sammanställning av tre vidriga och hatiska ideologier, de två första gjorde jag för några år sedan, som en del av min skolundervisning i SO. Den tredje delen - och den idag absolut farligaste - har tillkommit efter de senaste årens många terrordåd med islamistiska förtecken.

Ett klargörande: Alla muslimer är inte terrorister eller självmordsbombare - men nästan alla som är det är också muslimer...

Kommunismens ”affärsidé”: Att med våld tillskansa sig andras egendom, döda de som protesterar och behålla makten med militärt våld, det s.k. ”proletariatets diktatur”. Resultat under tiden 1917 – idag: Cirka 80 – 100 miljoner döda/avrättade. Nazismens ”affärsidé”: Att med våld tillskansa sig andras egendom, döda de som protesterar och/eller har ”fel” ras, religion eller sexuell läggning och behålla makten med militärt våld, det s.k. ”Tusenåriga Riket” (som varade i 13 år). Resultat under tiden 1933 – 1945: Cirka 20 miljoner döda/avlivade.
Islamismens ”affärsidé”:

Att omvända de som inte är av den "rätta" läran, döda

de som inte vill tro på en "religion" som grundats av en

 hatisk profet, pedofil och massmördare.

Förespråkar etisk rensning av ickemuslimer (jihad)

och är emot demokrati och västerländsk kultur.

Resultat under tiden 600 - idag: Cirka 270 miljoner dödade,

slakten pågår fortfarande.

Risk för inbördeskrig i Sverige?

En "lånad" text, skriven av Stefan Torssell:

OM ETT HOTANDE INBÖRDESKRIG I SVERIGE

Det finns en risk att Sverige går mot inbördeskrig. Det låter främmande, men kan bli en realitet.

Integrationspolitiken kommer aldrig att lyckas. Sveriges politiker saknar den rätta kompetensen. De sysslar mest med låtsasåtgärder.

Under de senaste hundra åren i Europa har Finland, Spanien, England (Irland), Ukraina, Jugoslavien och Albanien haft inbördeskrig. Ytterligare några länder har undvikit inbördeskrig genom statskupper. Endast Sverige och Schweiz har varit befriade från antingen inre eller yttre krig.

För var dag blir Sverige värre och värre. Som tur är verkar de som skriker rasism om allting vara en utdöende art och förhoppningsvis så håller Gudrun Schyman på att förlora slaget om vänstern, men tar inte svenska folket sig samman så kan detta sluta illa.

Vi har omkring 5000 - 10000 islamistiska jihadister i Sverige. Det motsvarar halva Islamiska Statens grundarmé när IS startade.

Därutöver har vi omkring 50 000- 100 000 liberala och fredliga muslimer som vill införa sharia, alltså en riskgrupp som vill ha en radikal förändring av Sverige.

Därutöver har vi institutioner som faller samman, fifflande kommunalpampar, svaga politiker och vi är ett av världens mest belånade folk. Stora grupper står utanför arbetsmarknaden därför att de inte är anställningsbara och är beroende av andras försörjning.

Detta system är skapat av Sveriges riksdag. Förnekelseprocessen hos de styrande är inne i sin mest aktiva fas. Ingen leder Sverige för tillfället.

Det visade sig att många delar min oro.

All mobilisering av människor för upplopp, strejker eller massakrer utgår ifrån tanken att man gör rätt. Aktivisterna är besjälade av en god eller rättvis tanke.

Man kan samla en liten grupp för att panga rutor, slå pensionärer eller plåga djur men några stora grupper kan man aldrig få ihop. Det är tecken på ungdomlig omognad eller psykiska störningar.

Men människor kan välta stenbumlingar över tåg för att krossa kapitalismen i ett rättvisepatos eller bränna bilar i protest mot förtryckare. Logik saknas, men den gemensamma viljan om något bättre kan förena stora folkmassor.

Islamiska staten är ond i mina ögon, men för den sant troende sunnimuslimen representerar IS något gott. Att skära halsen av motståndare eller våldta blir då en riktig handling.

Ett inbördeskrig i Sverige måste alltså komma ur en känsla att handlingarna är rätt. Det går alltså inte att ur ingenting samla en stor grupp svenskar för ett inbördeskrig.

Något sådant gott går inte att formulera. Vilka skulle man vända sig emot? Makten, journalisterna, våldsvänstern, muslimerna?

Motsatsen är att exempelvis muslimer skulle vända sig mot svenska folket. Inte heller det är troligt. En majoritet, en stor majoritet, av muslimerna i Sverige skulle sätta stopp för det.

De ofredanden som sker av unga tjejer handlar inte om inbördeskrig. Det är gruppförakt mot svenskar av omogna och frustrerade migranter.

En rättsstat är bästa garanten mot djupa konflikter. Om rättsväsendet, polismakten, politikerna, journalister och institutioner däremot sviker, infinner sig omedelbart en risk för dramatiska förändringar.

Många tecken tyder på att vi är på väg mot en sådan negativ utveckling. Journalisterna fullgör inte sitt uppdrag. Människor söker sig då till andra informationskällor. Riksdag och regering har kapat banden med sina väljare.

Den högsta ledningen inom polisen vilseleder medvetet befolkningen.
Fifflande fackpampar som kommer undan utan fängelse förstärker medborgarnas intryck att rättsstaten är i upplösning.

Så ser Sverige ut för tillfället.

Bara en sådan sak att Socialdemokratin har träffat en överenskommelse med muslimska organisationer att de ska få inflytande i den svenska maktapparaten i utbyte mot ett hemligt ömsesidigt samarbete gör att Socialdemokratin nu är på fritt fall. De som ska vårda demokratin, sviker den istället.

Många i maktapparaten försvarade intensivt Decemberöverenskommelsen. De saknade förstånd.

Allt fler i Sverige är medvetna om i vilket dåligt skick maktapparaten befinner sig i och att Sverige saknar en kompetent ledning.

Detta vet också knarkhandlare, gängkriminella, bedragare, mutkolvar, våldtäktsmän och fifflare i största allmänhet. De utnyttjar nu situationen som de behagar.

En dag kanske en grupp på 50 – 100 svenskar har fått nog. De är besjälade att göra gott.
När polisen vägrar att gripa våldtäktsmän och ogärningsmän och media vägrar att skriva vilka de är så tar de lagen i egna händer och rensar upp i träsket.

De får stort stöd av många svenskar. Gängkriminella åker på ett par proppar så det visslar om det.

Då, men först då, har migranterna och vänstergrupperna fått sina farhågor bekräftade att onda krafter hotar dem. I förorterna kan inte de äldre tala förstånd med de yngre. Vapen finns tillräckligt och i Europa finns kusiner i massor.

Enda möjligheten att förhindra en framtida totalkonfrontation är att vi får en reformering av maktetablissemanget.

Hela riksdagen borde bytas ut. En del partier har en så svag ledning att de gör mer skada än nytta.

Polischefen borde avskedas omedelbart.

Media borde sträva efter en självsanering.

Men risken är överhängande att ingen av dem vill förstå förrän det är för sent. Vi är inte där ännu, men tyvärr pekar kursen åt det hållet.

Ett nyval där alla partier deklarerar att de kommer att respektera valresultatet och kommer att göra allt för att representera folkets vilja skulle vara en hälsokur för Sverige. Alternativt att de ansvariga började följa landets lagar och folkets moral och media slutade med oförskämdheter mot allmänheten. Varenda byråkrat som ljuger borde få veta att han lever.

Alltså, ett inbördeskrig startar inte därför att det finns motsättningar. Sådana kan man lösa med lite vilja och kompetens.

Inbördeskrig uppstår när makthavare är så korrumperade och förljugna att de tappat förmågan att styra. Jag utesluter tyvärr inte inbördeskrig för maktens olika aktörer i landet har aldrig tidigare varit så försvagade och förvirrade som nu med så låg samhällsmoral.

Stefan Torssell