Häxjakt förr och nu

På 1600-1700-talen hade vi barn som pekade ut vilka som var häxor och därför skulle brännas på bål, barn talade sanning och kunde se det vuxna inte kunde se. Trodde man, då.

Känns historien igen?
En flicka som kan se CO2-molekyler och som reser runt i världen och pekar ut de onda?

Visgosse var ett barnvittne under de häxprocesser som hölls under det stora oväsendets tid i Sverige under senare hälften av 1600-talet. Dessa visgossar var vanligen kringstrykande, föräldralösa pojkar som såg sig en möjlighet att tjäna pengar. De kallades även "trollgossar".

Pojkarna kallades för visgossar just därför att de kunde "visa" vilka kvinnor som var häxor.
Eftersom den huvudsakliga anklagelsen mot häxor under denna tid var att de kidnappade barn som de förde med sig till Satan i Blåkulla, var vittnena oftast barn. Under häxprocesserna i Torsåker fick två visgossar stå vid kyrkporten och peka ut häxor på de kvinnor som gick in i kyrkan. Genom kringvandrande tiggarpojkar spred sig också hysterin, då föräldrar, som hört ryktena och var oroliga för sina barn, gav tiggarpojkarna mat mot att de pekade ut traktens häxor. På detta sätt kom häxprocesserna till Västerbotten och Uppland.

Barnens vittnesmål gav oftast ett liknande vittnesmål om Blåkulla:
På Blåkulla festade man som på ett bondbröllop, man drack och åt och dansade och hade sex till ljuset av ljus som stuckit i kvinnors slidor medan Djävulen låg under bordet och skrattade så rummet dånade och helveteselden pyrde upp genom ett hål i golvet där man kunde se de pinade själarna i helvetet. Man dansade med ryggen mot varandra och gjorde allt baklänges mot hur man gjorde i verkliga livet, gifte sig med flera personer samtidigt och hade sex med Satan och djävlarna vars penisar var kalla och vars sperma var vatten och födde sedan grodor som sopades upp från golvet och maldes till smör. Då man sedan vaknade värkte kroppen, maten man åt hade försvunnit och gjort en hungrig och de gåvor man fått hade blivit spån.

Ett intressant fenomen var att barnen, förutom Satan och demoner, också sade sig ha sett änglar i Blåkulla. Vägg i vägg med Satans matsal låg änglarnas kammare Vitkulla, inredd med bänkar som i en kyrksal och helt och hållet i vitt från golv till tak, varifrån Gud i en grå kåpa och grått skägg ("precis som herr Olof i Mo") ropar till dem "Kommen hit i ären mina barn". Änglarna hade fågelklor till händer och fötter, några flög omkring och de var klädda i vitt linne, mässärkar och snäva byxor, och de slog satansmaten ur händerna på barnen, grät tårar stora som ärtor och bad dem bekänna så att häxorna kunde utrotas och sände med budskapet att människor inte skulle arbeta på torsdagskvällar, inte använda mössor med krusade tröjärmar och inte sälja tobak till överpris.

(Texten lånad från FB-siten "Klimatbalans")

Idag heter den nya "religionen" Klimathotet. Som i andra religioner och sekter handlar det just om att tro, eftersom ingen kan veta hur klimatet blir i framtiden. Vad vi vet är att klimatet alltid, genom årmiljonerna, har varit föränderligt och växlande. Istider har avlösts av varma perioder - om och om igen. Och så lär det fortsätta, oavsett vad människan gör eller kommer att göra.

Och detta med CO2, koldioxidutsläppen. Lek med tanken att vi plötsligt kunde utrota och ta bort all koldioxid från Jorden. Vad skulle hända då? Jo, allt växt- och djurliv skulle dö ut. Koldioxid är ju "livets gas", en förutsättning för allt levande, en del av fotosyntesen. Ju mer koldioxid, desto grönare och växtrikare värld. Det är ju inte för inte som odlare med växthus skickar in extra koldioxid i sina växthus för att få bättre skördar. 

(F ö är koldioxid en helt osynlig gas, så när Greta Thunberg påstår sig kunna se hur gasen strömmar ut från skorstenar, trafik och annat så kan det dessvärre bara tyda på en mental rubbning hos den stackars tösen...)

Framtidshot av olika slag

Journalisten Joakim Lamotte har skrivit en intressant text, där han närmare skärskådar Greta "Klimat-Jesus" Thunbergs olika uttalanden och för över dem på ett helt annat, mycket reellare och farligare hot i dagens värld:

Att följa rapporteringen kring Greta Thunberg är onekligen spännande. Under kort tid har hon gått från att vara en okänd 16-årig tjej till att bli en superkändis.

Sällan har vi sett maken till bombastiska hyllningar av en nykläckt opinionsbildare. Såväl svenska som utländska politiker och journalister höjer henne dagligen till skyarna och berömmer hennes engagemang och sätt att uttrycka sig så att folk lyssnar.

För egen del står jag förundrad över de dubbla måttstockar som våra makthavare använder sig av när det gäller klimatfrågan jämfört med andra samhällsfrågor. När jag och andra försöker lyfta frågor om ökad otrygghet blir vi kallade för populister och alarmister, medan klimataktivister blir hyllade som sanningssägare.

Greta Thunberg oroar sig för framtidens klimat, och det har hon all rätt att göra och det är bra att hon fritt kan uttrycka sina åsikter i frågan. Men när jag oroar mig för att mina barn kommer växa upp i ett samhälle med ökad otrygghet blir jag behandlad som något katten släpat in.

Om och om läser jag citat från Greta Thunberg och funderar över hur hennes retorik skulle tas emot om det gällde något annat än klimatet:

”Jag vill att ni får panik. Jag vill att ni känner samma rädsla som jag känner varje dag. Jag vill att ni agerar. Jag vill att ni agerar som ni skulle göra i en kris. Jag vill att ni agerar som om ert hus stod i lågor.”

”Ni pratar bara om att fortsätta med samma dåliga idéer som försatte oss i den här situationen, trots att den enda rimliga åtgärden är att dra i nödbromsen. Men ni är inte mogna nog att tala klarspråk.”

”Det existerar inga krismöten, inga rubriker eller extrainsatta nyhetssändningar. Ingen agerar som om vi befann oss i en kris.”

”Vi måste säga som det är. För om det inte finns något positivt att berätta, vad ska vi då göra? Ska vi sprida falskt hopp? Vi får inte göra det, vi måste säga som det är.”

”Vi måste bli arga och förvandla den ilskan till handling.”

Ovanstående citat kommer från Greta Thunberg och precis som hon är jag rädd för utvecklingen i samhället. Det som däremot oroar mig mest är att otryggheten har blivit så pass normaliserad att ingen längre verkar bry sig.

Det känns oerhört skrämmande att det just nu växer upp en generation unga människor i Sverige som inte vet om att det fanns en tid utan gruppvåldtäkter, omfattande gängkriminalitet, veckovisa dödsskjutningar, bilbränder, stenkastning och hot mot ambulanspersonal. Dagens unga kommer tro att det är normalt med skottsäkra glas på akutmottagningar, ordningsvakter på bibliotek och att barn blir rånade medan de säljer majblommor.

Precis som Greta Thunberg håller jag politikerna ansvariga för samhällsutvecklingen. Jag förbannar att våra makthavare inte agerar som om deras hus står i lågor. Det gör mig vansinnig att man bara fortsätter med samma dåliga idéer som försatt oss i den här krisen.

Skillnaden är att Greta Thunberg blir hyllad när hon ”säger som det är”. När vi andra talar klarspråk blir vi av med våra jobb och stämplade som något vi inte är. Att denna dubbelmoral får fortgå är en stor skam.

Med det sagt vill jag rikta mig till våra makthavare och citera Greta Thunberg:

”Ni säger att ni älskar era barn mest av allt, ändå stjäl ni deras framtid framför ögonen på dem.”

Terrordåd kontra terrordåd...

Märkligt detta med terrordåd kontra terrordåd! När det, som i New Zeeland häromsistens, var det tydligen en galen högerextremist som låg bakom och muslimere som var offren. Då fanns det ingen tvekan hos politiker och media att berätta denna sanning, sanningen om att 50 personer dog. Dessutom sysselsatte det dådet media dag efter dag, med långa texter och nyhetsinslag.

Nu, med ännu vidrigare dåd på Sri Lanka där flera hundra personer fått sätta livet till, är det märkligt förteget om att det ligger islamistiska terrorister bakom och att det var främst kristna kyrkobesökare som var offren. Tydligen vågar inte politiker och media då berätta denna sanning! Ynkligt och fegt är vad det är!

Se själva, hur Hillary Clinton, Barack Obama och Sveriges egen lille Mogge, Morgan Johansson, gör skillnad på vad de törs skriva om dessa två illdåd:

"Klimathotet"

Jan Orrnert skriver:

"Ibland diskuterar jag klimatet med svenskar. När jag berättar att jag inte alls håller med klimataktivisterna och Greta Thunberg vad gäller deras panikbudskap möts jag av två reaktioner. De allra flesta är helt tysta. Säger ingenting alls. Man håller inte alls med mig men man vill inte vara oartig och säga emot. Typiskt svenskt.

Den andra reaktionen är att man protesterar våldsamt. Koldioxidutsläppen är slutet för mänskligheten. Havet kommer att dränka stora delar av världen. Och man argumenterar för dessa saker utan att kunna de minsta fakta om klimatet. Men jag ska också tillägga att det finns en och annan person som helt håller med mig.

Hur blev det så här? Varför engagerar jag mig i detta över huvud taget? Låt mig berätta.

Jag har större delen av mitt vuxna liv bott utomlands. Jag arbetade för ett svenskt multinationellt företag nästan hela mitt arbetsliv. Jag har varit bosatt i tio länder i tre världsdelar. När jag efter många år lämnade detta företag flyttade jag till Malaysia och drev där ett eget företag i sju år. Nu för tiden bor jag under det svenska vinterhalvåret i Malaysia och under sommarhalvåret på grekiska ön Skiathos. Ett ganska behagligt liv. Jag hade inte alls behövt engagera mig i klimatfrågan. Jag hade kunna göra som de flesta svenskar. Tittat på såpor på TV. Bonde söker fru. Vem vet mest? Jag hade kunnat engagera mig på Facebook i diskussioner om det var rätt melodi som vann Melodifestivalen. Eller om Stefan Löfven har rätt när han säger att han stoppat butiksdöden på landsbygden.

Men nu blev det inte så. Jag har istället blivit starkt engagerad i klimat- och miljöfrågor. Jag har själv kommit till den åldern att förändringar i klimatet inte kommer att påverka mig under min återstående livstid, även om jag blir 100 år. Men jag har barn och barnbarn som ska leva vidare på vår planet. För deras skull har jag känt att jag måste engagera mig. Låt mig berätta lite mer.

Jag har alltid följt svenska nyheter och jag besöker Sverige 2-3 gånger om året. Jag har följt med i den svenska klimatdebatten. Jag ser hur svenskar ska göra en insats för klimatet genom att flyga mindre och äta mindre kött. Samtidigt ser jag den stora kontrasten gentemot Asien där jag bor. Nästan alla länder i Asien har skrivit på Parisavtalet. Men inga länder lever upp till det. Här i Asien (utanför Kina) byggs nu 400 nya kolkraftverk till 2025 till exempel. Regeringar gör inget nämnvärt för att minska utsläppen av CO2. Tidningarna skriver inget om koldioxid. När jag tar upp frågan här i Malaysia blir folk tysta, precis som när jag pratar med svenskar. Men av helt andra orsaker. Man känner inte alls till något om detta.

Så medan koldioxidutsläppen är en viktig fråga för 10 miljoner svenskar så är det en icke-fråga för 4,500 miljoner asiater. Jag ställde mig frågan hur det kan vara så. Och jag beslutade mig för att lära mig grundläggande fakta om klimatet för att kunna föra en vetting diskussion.

Jag läste en hel del. Och det blev en mer och mer jobbig läsning. Mycket av det jag läste och lärde mig stämde inte alls överens med de föreställningar jag hade haft. Så småningom blev det en slags kulturkrock i mitt huvud. Jag började må fysiskt dåligt av det jag läste. Under några månader orkade jag inte läsa något alls om klimatet. Men så småningom började jag läsa igen. Och så småningom började jag förstå. Jag började förstå hur indoktrinerad jag hade varit i klimatfrågan med min svenska bakgrund. Jag började inse hur fel jag hade haft med mina föreställningar om klimatet och framtiden. Jag började inse att de panikscenarion som utmålas av klimataktivisterna är felaktiga.

Jag började förstå den masspsykos som uppstått i Sverige och delar av västvärlden. I Sverige har klimatdebatten närmast tagit formen av en religiös rörelse. Folk tror utan att veta och utan att kunna bevisa saker och ting. Massorna dras till självutnämnda profeter som Al Gore och Greta Thunberg som predikar Budskapet. Vetenskapsmän och andra som inte är troende buntas samman och stämplas som Klimatförnekare, kättare. Och som i de flesta religioner så predikar profeterna att om vi inte ändrar oss så är Slutet nära...

Många tunga vetenskapsmän, även i Sverige, har starkt avvikande åsikter mot de som klimataktivisterna har. Men de kommer sällan till tals i det flockbeteende som svensk media uppvisar. Dessa vetenskapsmän hävdar att de panikscenarier som utmålas av klimataktivisterna är fel. De som till slut fattar beslut och fördelar resurser är våra politiker och risken för felaktiga beslut under populistiskt tryck kan leda till felallokering av resurser. Pengarna går inte dit där de verkligen behövs. Med mycket negativa följder för mänskligheten.

Så vad är det verkliga hoten mot livet på jorden? Låt mig citera en annan skribent som beskriver detta väl: ”Det är den rovdrift på ekologin vi människor bedriver: Skövling av skogsområden och plantering av "genförädlade" monokulturer som kräver giftbesprutning utarmar biologin. Djurfabriker med med antibiotikamissbruk. Konstbevattning med konstgödning i torra områden med mineralhaltigt flodvatten gör jordarna närmast sterila. Rovfiske i alla oceaner på allt som simmar, det som inte går att sälja som matfisk blir råvara till fiskmjöl, som sen blir foder för industriell fisk- räk- och fjäderfäuppfödning. Allehanda läkemedelskemikalier passerar genom världens reningsverk och ansamlas succesivt i haven så de bl.a. stör arters livsduglighet. Plaster dumpas vid stränder och i floder och äts av mängder av arter så de dör.”

Jag tror att den utrotning av bin och insekter genom giftbesprutning som nu pågår leder till katastrofala följder för människan. Under de senaste 30 åren har 80% av alla bin och insekter försvunnit i Mellaneuropa. Detta är ett mycket större hot mot planeten än koldioxidutsläppen.

Tänk om Greta Thunberg hade förstått det. Då hade hon verkligen kunnat göra en insats för mänskligheten."

Klimatjesus:

Fredrik Reinfeldt och pensionsåldern

Den store tänkaren (nåja...) Fredrik "Förrädaren" Reinfeldt har tydligen vaknat till igen. Nu vill han att vi ska jobba tills vi är 75 år. Det kanske kan fungera för de som har sådana "jobb" som han och hans kompisar har - politiker, företagsledare och andra glänsputtar.

Men för en utslitet vårdbiträde, en industriarbetare, en byggjobbare, en gruvarbetare? De, vars kroppar får vara glada om de hängt med till 65 år...

Detta är kanske bara början? Hursomhelst, folkhumorn gör som vanligt sitt för att förtydliga hur dumt detta är: