"Hade någon för tio år sen sagt att jag en dag kommer att skriva en krönika med rubriken att Sverige måste förbli svenskt hade jag troligen skrattat. Idag är det dock lätt att hålla sig för skratt. Statistik gör gällande att svenskar inom några få decennier riskerar att bli en minoritet i sitt eget fädernesland. De demografiska förändringarna de senaste 15 åren har gått mycket snabbare än någon kunnat föreställa sig. I kombination med att politisk islam, som är en aggressiv doktrin, gör snabba landvinningar i det svenska samhället, sätts situationen på spel på allvar. De första shariasamhällena i Sverige är ett faktum, med allt vad det innebär av kvinnoförtryck, antisemitism, homofobi och radikalisering. Så vad händer om svenskar faktiskt bli i minoritet i sitt eget land? Om svensk kultur, värdegrund och normer trycks undan och till och med börjar klassas som olämpliga? Jag undrar om de som blint vurmar mångkultur är medvetna om vad detta innebär för dem själva, deras barn och barnbarn – ja hela Sverige som land och nation.
Att vi ens behöver diskutera dessa saker är djupt oroväckande. För ett tag sedan läste jag om “Begrav mitt hjärta vid wounded knee” av Dee Brown, en bok som först kom ut 1971 och som skildrade USA:s kolonisation av Vilda Västern 1860-1890 och indianernas motstånd, bland annat indianhövdingen Geronimos gerillakrigsföring som pågick i ett kvarts sekel. Men en smygande känsla av olust infann sig ju mer jag läste om hur apacherna, cheyennerna, siouxerna, cherokeerna och andra indianstammar tvingade ge sig för övermakten och deras land togs ifrån dem och de fick tränga ihop sig i reservat. Många stammar utrotades helt, kvinnor och barn slaktades.
Nej, Sverige på 2020-talet är givetvis inte Nordamerika för över 200 år sedan (lika lite som Sverige 2020 är Hitlers Tyskland på 30-talet) men jag kan ändå inte låta bli att tänka på landet Sverige jag kallat mitt i 40 år och att människorna här inte kan ta något för givet. Indianerna hade nog inte kunnat föreställa sig att deras land skulle tas ifrån dem, medan de red runt på prärien vid 1700-talets slut. Lika lite som svenskar för kanske tjugo-trettio år sedan hade kunnat föreställa sig att Sverige skulle se förortskalifat växa fram. Att de vänsterliberala krafterna som visst aldrig lär sig att de utnyttjas av islamister, skulle normalisera sexualisering av barn, hedersmord, att man i Sverige skulle acceptera böneutrop, bygga moskéer finansierade av diktaturstater, att vi skulle ligga i topp i fråga om bombningar och handgranater, att shariapoliser skulle patrullera gatorna i de islamistiska no go-zonerna och att ungar som åt fläsk skulle mobbas. “Varför ger svenskarna bort sitt eget land” frågar många utlänningar förvånat när de ser detta integrationsfiasko, ett resultat av kanske främst socialdemokratisk migrations- och integrationspolitik under de senaste decennierna.
På Ledarsidorna.se publicerades 2015 citat av en kvinna, som ville ville vara anonym och kallades för ”D”. Hon sa så här:
”Mina föräldrar flydde till Sverige för att ge oss barn skydd från mullornas förtryck och för att växa upp i frihet. Nu har jag gift mig och fött barn. Nu måste även jag fly för att ge mina barn möjlighet att växa upp i frihet från religiöst klanförtrtyck. Säg mig, varför har Sverige övergivit oss? Är inte vi lika mycket värda som ni andra? Varför har svenskarna övergivit sitt eget land”?
Borås stad har låtit ta fram en rapport om tillståndet i stadsdelen Norrby där islam numera trumfar svensk lag, inte på pappret förstås, men i verkligheten. Norrby är inte det enda parallellsamhället i sitt slag.
Det var Nyheter Idag som först skrev om Norrbyrapporten. Här framkommer allvarliga problem kopplade till invandringen av framför allt somalier. I vissa fall tvingas flickor bära slöja från att de är ett år gamla. Det är klanerna som bestämmer och har egen rättsskipning. Något jag hörde talas om redan för flera år sedan, men då i Uppsala, då två stridande utländska familjer flög in en medlare från London…
Från Nyheter Idag:
“Nästan 100 procent av de somaliska kvinnorna i Norrby är könsstympade. Så kallade moralpoliser som angriper kvinnor som är ”lättklädda” eller går utan slöja förekommer i stadsdelen. Islamistisk radikalisering och salafism är närvarande i Norrby. En verksamhet berättar att man har kommit i kontakt med ungdomar som öppet visat stöd för Islamiska staten – yttringar som dock har minskat i takt med IS förluster. De sociala normer som råder i området skiljer sig från majoritetssamhället. Det handlar om att barn går i koranskola, om månggifte, ”machokultur”, ”uppfostringsresor” till hemlandet, att flickor får sin frihet begränsad och måste bära slöja.”
Journalisten Rebecka Weidmo Uvell skriver om de extrema demografiska förändringarna i en text publicerad den 21 december, med rubriken “Radikal förändring”.
Sammanfattningsvis:
2002 fanns det 8 940 788 personer i Sverige. De utrikes födda var 12%. 2018 hade vi blivit 10 230 185 personer i Sverige. De utrikesfödda var nu 19%. Andelen inrikes födda till svenska föräldrar har på 16 år minskat från 79 % till 69 %. Vi har alltså redan idag en befolkning som under 44 år bara till 61 % motsvaras av svenskar födda av två svenska föräldrar. Andelen svenskar födda av svenska föräldrar har på 16 år minskat från 79 % till 69 % men kollar man på den yngsta halvan av befolkningen har siffran ändrats till 60 %.
Weidmo Uvell avslutar sin text med meningen:
“Om det Sverige vi har idag, med de svenska traditioner, värderingar, kulturyttringar etc ska finnas kvar till våra barnbarn måste integrationen vara helt central i svensk politik”.
De äldre svenskarna dör ut, och de unga svenskarna föder inte särskilt många barn. Samtidigt fortsätter Sveriges befolkning att öka snabbt, på grund av en fortsatt hög invandring från framför allt Mellanöstern och Afrika. Grupper som föder många barn. Två muslimska partier har redan bildats. Det finns skäl att fråga sig vad som händer när de muslimska grupperna växer sig så pass starka att de börjar ställa allt större politiska krav. För islam är inte bara en religion. Det är en politisk ideolog, ett statsskick och ett rättssystem. Jag befarar att många svenska politiker inte är medvetna om denna aggressiva doktrins ihärdighet och ambitioner att dominera och ta över. Att en islamisering av Sverige pågår är inte längre en alarmistisk skröna, det är ett faktum. Det syns tydligt i Norrby och i de andra “utsatta” områdena där radikal islam tillåts ta över, med social oro och kulturkrockar som resultat, där det är svenskarna som får backa undan. För när de inte gör det kallas de islamofober och rasister och kan riskera anmälan, husrannsakan, sparken från jobbet och hot och våld.
Men Sverige är i första hand svenskarnas land, och i Sverige ska svenska värderingar och kultur självklart vara normgivande, vilket är viktigt att påpeka när detta nu börjar ifrågasättas av såväl islamistiska fundamentalister som självhatande vänsterliberaler. Jag har personligen inga problem med att andra kulturer fredligt samexisterar sida vid sida med den svenska, men de ska inte dominera, och inte försöka trycka undan det land de välkomnats till. Invandrare som kommer till Sverige ska integrera sig till det svenska och respektera Sverige – inte ställa krav på att svenskar ska anpassa sig till islam eller någon annan religion eller ideologi. Detta bör politikerna vara tydliga med. Svenskarna har rätt att känna sig självklara i sitt eget land. Integration går inte tvåväga. Det är invandrarna som ska integrera sig (precis som min egen familj gjorde när vi kom till Sverige 1974). Sverige måste självklart förbli svenskt."
******
Texten skriven av en klok invandrare, Katerina Janouch. All heder åt henne!
Texten skriven av en klok invandrare, Katerina Janouch. All heder åt henne!
