Ny regering, samma skit!

Nu ser det ut som om vi ska få en ny(-gammal) regering, med Sveriges genom tiderna sämsta statsminister. Inget man orkar kommentera längre, det verkar som om detta land snart är helt förlorat.

Det enda roliga är hur folkhumorn griper in och gör det åtminstone lite roligt. Här är några exempel:

Igår talade Jonas Sjöstedt om att han och Stefan Löfven hade ett hemligt papper om vad de kommit överens om. Nu är det papperet offentliggjort:

I valrörelsen körde Vänsterpartiet med att de inte var till salu (apropå vinster i välfärden). Nu har vi sett att.... ja, att om priset är det rätta så...

Jonas Sjöstedt sade också härom dagen att V minsann inte var någon dörrmatta till S. Jaja, snart lanserar IKEA en ny produkt, Dörrmattan Jonas:



Bara att konstatera att C och L blivit rejält blåsta! Kanske lika så rätt åt dem?

Vänstern och yttrandefriheten

Ett nyord i svenska språket är ju ordet "vänsterbliven". En perfekt kombination av orden "vänsterinriktad" (som politisk ideologi) och "efterbliven". Uttrycket verkar komma från det engelska språket, där det heter "leftarded" - "left" + "retarded".

Hursomhelst, dagens vänster fokuserar ju på helt saker, när man inte vågar andas den minsta kritik mot det fruktansvärda kvinnoförtrycket i muslimska länder. Samtidigt kritiserar man gärna sådant som inte faller dem på läppen i vårt samhälle. Ett exempel:

Ett exempel på vänsterkvinnornas argumentationsteknik:

Deras yttrandefrihet är också mycket "selektiv" - bara de som tänker rätt ska få yttra sig. Likheterna med Orwells "1984" är slående:

Ja, jag medger att jag själv har legat till vänster. Det var dock på den tiden när socialdemokraterna verkligen var sossar, inte det "jag-vet-inte-vad" som de blivit idag. Tage Erlander var väl den siste riktige sossen, därefter har det bara gått utför. Fram till idag, när vi (åtminstone när detta skrivs) har en statsminister som måste vara den absolut sämste vi sett i modern tid. Ja, jisses!

Stefan Löfvens nazistiska bakgrund

Stefan Löfven har ju, som en läraktig papegoja, pluggat in ett mantra om Sverigedemokraterna, som ungefär lyder: "SD är ett rasistiskt parti med nazistiska rötter."
Det kanske finns lite brunt i SD:s begynnelse, men å andra sidan finns det inget annat parti som så grundligt rensat och rensar bort alla sådana tendenser. Till skillnad från vissa andra partier där islamister (MP, S), antisemiter (V, S), förintelseförnekare (V, MP), våldsvänsteranhängare (V) och annat drägg fortfarande frodas.

Lite extra makabert blir det ju med Löfvens tjatiga mantra, om man tittar lite närmare på hans egen bakgrund...
(OBS! Siri Löfven bytte senare ut sitt förnamn till namnet Margareta - det är dock samma person som avses.)

Vänsterns privilegier

Uppsnappat i "flödet" - och alldeles oerhört sant!

Kommer det att gå åt helvete för Sverige?

En bloggare som kallar sig Jenni Politik har författat följande ganska så tänkvärda ord. Sedan får var och en själv döma - kommer det att gå åt helvete för Sverige?

Kommer det verkligen att gå åt helvete?

Nej naturligtvis inte.
Inte om du tycker att demokratiska rättigheter bör baseras på det kön du tillhör, om du tycker att samhällskontraktet är ett påhitt och att välfärdssystemet ska omfamna även ickemedborgare som aldrig har eller kommer att bidra till skatteintäkter.
Om du anser att sekulariseringen bör stryka på foten (åtminstone när det gäller nya religioner som vill ta sätta sin prägel på vårt samhälle) och att böneutrop kan likställas med en glassbils-trudelutt
Om du anser att galopperande våldtätsstatistik är en naturlig del av samhällsutvecklingen (och beror det kanske på viagra och porr ändå?) och att en könsbalans inom vissa åldersspann i nivå med Kinas inte är något problem.

Även om du kanske inte är helt nöjd med utvecklingen så anser du att detta är priset vi får betala för ett öppet samhälle med mångfaldstänk, ett pris du accepterar.
Nej då kommer det inte att gå åt helvete, då kommer det att gå helt enligt planerna.

Jag har skrivit om min oro för samhällsutvecklingen i flera år, ibland med allvar och ibland med ironi.
Ofta har mina ämnen berört sexualiserat våld, utvecklingen i siffror men även domslut och inte minst orsakerna till en ökning som ingen politiker verkar vilja ta tag i.
Jag har även fokuserat mycket på kvinnans roll och hur den specifikt påverkas av värderingar som kommer med islam.
Värderingar vi har kämpat i århundraden för att bli fria från, vi har kommit långt vad gäller kvinnors och flickors rättigheter och jämförelsevis har vi varit ett himmelrike vad gäller jämställdhet och HBTQ-rättigheter internationellt sett.

Ett himmelrike som det sakta men säker naggas i kanten på i specifika områden och skolor.
En utveckling som kommer att öka och som kommer att påverka hela vårt samhälle framöver.
Värderingar hos en ideologi som kommer att nästla sig in i riksdag och regering, ställa krav på att få frångå våra demokratiska grundpelare och styra samhället mot något vi inte trodde var möjligt.
Vem hade tex. trott för femton år sedan att vi skulle ha könsuppdelade badtider, barnäktenskap där hitforslade barnfruar tvingas bo kvar hos sina äldre män och en debatt om vi ska tillåta böneutrop eller inte?

Mångfald i kombination med enfald är förödande för en demokrati.

Kommer utvecklingen att kunna vändas?
Nej.
Vänsterns grepp är för hårt i Sverige, den falangen som stod högst på barrikaderna under många år för rättigheter slår sig nu själva i huvudet med hammare förblindade av acceptens och offertänk.
Oavsett vilka som sitter i regering så har vi en riksdag, en riksdag med partier som kommer att fortsätta öppna famnen och våra gränser utan krav.
Utan krav på något så simpelt som en identitetshandling.
Sverige kommer inte heller i fortsättningen utvisa dömda våldtäktsmän om rättssäkerhet saknas i utvisningslandet.
Inte ens i de fall där svenskt medborgarskap saknas hos förövaren.
Inte ens där förövarna har arbetat i grupp.
Inte ens där offret är ett barn.

Livet är så förtvivlat kort och bör ägnas åt lite mer positivsm, även för en fullfjädrad pessimist som jag.
Sorgen över vad som händer i vårt land finns där men också en insikt om att jobba i det lilla, se inåt mot familjen.
Betala så lite skatt som möjligt och se om sitt eget hus.
Den här jävla samhällsutvecklingen har gjort mig till en egoist, grattis Sverige till den bedriften.

Jag önskar av hela mitt hjärta att mina barn väljer ett annat land till sin framtid för sig och mina framtida barnbarn och i mitt nästa liv kommer jag inte att välja Sverige att födas i, jag kommer att välja Danmark.

Svenska politiker ljuger!

SVENSKA POLITIKER,

De ljög för oss när de sa att invandringen skulle rädda framtidens pensioner.
De ljög när de sa att kommunerna tjänar på att ta emot flyktingar.
De ljög när de sa att flyktingarna var barn.
De ljög när de sa att nyanlända inte går att ålderstesta.
De ljög när de sa att de som kom till Sverige var välutbildade.
De ljög när de sa att det inte är några problem för Sverige att ta emot ännu fler.
De ljög när de sa att brottsligheten minskar.
De ljög när de sa att invandringen skulle rädda landsbygden.

De ljuger när de säger att de kan sätta invandrare i arbete.
De ljuger när de säger att det är bra för landet om man sänker lönerna.
De ljuger när de säger att de kan lösa den kris och splittring som Sverige befinner sig i.
Tro dem inte.
De kommer att ljuga ännu mer.
Dessa partier ljuger: Centern, Miljöpartiet, Vänsterpartiet, Liberalerna, Socialdemokraterna, Moderaterna och Kristdemokraterna.

Medborgarplatsen, Stockholm...

PÅ MEDBORGARPLATSEN AVSLÖJAS LÖGNERNA

16 augusti, 2017

Helena Edlund

Strax före klockan 22 på fredagskvällen stiger plötsligt ett vrål från de hundratals männen på trappan. En våg går genom massan när männen unisont ställer sig upp och börjar röra sig åt höger, bort mot passagen till Fatbursparken. Ett tiotal hinner iväg, rusar efter en springande person. De följs av poliser och fotografer som försöker hinna ifatt. Övriga hindras av funktionärer i gula västar som fattar varandras händer och bildar kedja för att hålla de aggressiva männen på trappan tillbaka. Stämningen blir hotfull. Många av de som befinner sig på torget börjar röra sig bort från trappan, föräldrar kallar till sig sina barn och bruset från uteserveringarna tystnar.

Så lugnar det sig. Men jag förstår att Medborgarplatsen är en krutdurk, en lättantändlig krutdurk.

Senare såg jag hur händelsen beskrivs på arrangören Ung i Sveriges Facebooksida: ”Ni behöver inte vara oroliga på Medborgarplatsen. Personen som sprang hade hotat en annan kille och sprang från platsen. Det är allt. Vi är inte under angrepp. Alla kan slappna av. Bra jobbat vakter som skapar trygghet och bildar kedja.” Jag skrev en kommentar och ifrågasatte varför man skapade intrycket av att demonstranterna angripits och behövt skyddas av vakterna, när det istället var vakter som tvingades ingripa för att demonstranterna inte skulle lyncha en berusad person. Denne hade enligt polis på plats sprungit iväg efter att ha blivit utsatt för stenkastning av en vakt. Kommentaren togs snabbt bort. Jag skrev en ny kommentar. Den försvann ännu snabbare.

Någonstans här sammanfattas det som demonstrationen på Medborgarplatsen tydliggör: Lögnerna. Man ljuger för oss. Men nu går det inte längre. Den som har sett demonstrationen med egna ögon, kommer inte att tro på lögnerna som serveras. Men de har serverats länge, och staplats på varandra.

Demonstranterna kräver amnesti för alla från Afghanistan, det vill säga även för dem som saknar asylskäl och har fått avslag i tre instanser. Deras krav betyder teoretiskt sett att Afghanistans hela befolkning på omkring 30 miljoner invånare kollektivt skulle beviljas asyl i Sverige. Men stora delar av Afghanistan präglas inte av våld, norska myndigheter hävdar att endast två av 34 provinser är otrygga och hälften av de asylsökande afghanerna kommer i själva verket från Iran.

Eftersom få svenskar vet hur det egentligen är i Afghanistan, går det utmärkt att servera överdrifter och lögner. Nej, jag vill inte leva i Afghanistan. Det är fattigt, underutvecklat och den våldsförhärligande, patriarkala kulturen skapar ett vidrigt samhälle för kvinnor och barn. Men det är inte kvinnor och barn som kommer – det är de unga, driftiga männen som behövs för att bygga upp ett bättre Afghanistan som sitter på Medis.

Profilbilden på Ung i Sveriges Facebooksida visar dock unga kvinnor, trots att några sådana knappt gick att finna. Demonstrationens deltagare speglar nämligen de faktiska förhållandena. Enligt SCB så är närmare nio av tio ensamkommande från Afghanistan pojkar. Talespersonen för gruppen är en kvinna, Fatemeh Khavari, och medias fotografer tycks ständigt nosa upp de fåtal kvinnor som finns bland hundratals män. Jag tänker på min tid inom militära sammanhang: Även om jag var ensam kvinna, så var det mig journalister och dignitärer flockades runt. Jag var den som avvek, den som fick uttala mig, den lilla intressanta minoriteten som skulle lyftas fram. Genom att ständigt fokusera på de få kvinnorna, skapas intrycket av att demonstrationen till betydande del utgörs av kvinnor. Men det stämmer inte.

Den mest provocerande – och den dyraste – lögnen handlar om ålder. De åldersbedömningar som gjorts av Rättsmedicinalverket har visat att 80 procent av de undersökta ensamkommande har bedömts vara över 18 år, ändå fortsätter man att upprepa uppenbara lögner. Ung i Sverige skriver på sin hemsida att man motsätter sig ”utvisningar av barn, kvinnor och ungdomar”. Men på Medborgarplatsen finns ytterst få sådana, dock har några av de ”ensamkommande ungdomarna” med sig egna barn (!) i fyra-femårsåldern.

Eftersom polisledningen har accepterat arrangörens uppgifter om att de demonstrerande är minderåriga görs inga identitetskontroller för att identifiera personer som uppehåller sig illegalt i landet.

För alla med ögon att se med var det dock helt uppenbart att majoriteten av demonstranterna var vuxna män och en av poliserna på plats skakade leende på huvudet när jag tog upp frågan. Ett fåtal av demonstranterna befinner sig kanske i gränslandet av att vara myndiga, men flertalet är tveklöst vuxna män. Vuxna, rynkiga, tunnhåriga, skäggiga och rökande män. Ändå förväntas vi acceptera att de är barn – trots att de helt uppenbart ljuger oss rakt i ansiktet. Konsekvensen är att de genom sina lögner (som samhället accepterar) berövar alldeles verkliga barn resurser som är öronmärkta för dem, miljarder av våra skattepengar.

Ett ensamkommande barn kostar enligt Migrationsverkets årsredovisning 2 918 kronor per dygn, en vuxen person 740 kronor. Grupp ställs mot grupp och ”barnen” på Medborgarplatsen har prioriterats framför barnen i konfliktområden och flyktingläger, som fått se det svenska biståndet skäras ned till förmån för mottagandet i Sverige.

När polisen fick frågan om varför man inte genomförde inre utlänningskontroller för att identifiera personer som befinner sig illegalt i landet, hänvisade polisen på Twitter inledningsvis till en ”bristande politisk vilja”. Den svenska polisen får alltså inte göra sitt jobb, eftersom svenska politiker inte tycks vilja upprätthålla svensk lag.

Mycket riktigt har ministrar och politiskt aktiva avlöst varandra på Medborgarplatsen: Representanter från Vänsterpartiet, F! och Miljöpartiet har setts stödja demonstranterna. Utbildningsminister Gustav Fridolin, F!:s Gudrun Schyman, V:s Rossana Dinamarca och nyblivna migrationsministern Heléne Fritzon har alla kommit till Medborgarplatsen – inte för att visa sitt stöd för svensk lagstiftning, utan för att visa sitt stöd för demonstranternas krav att omkullkasta svensk lag.

Fredagskvällen på Medis tvättade bort alla tvivel: De har ljugit för oss. Det handlar inte om barn, inte om kvinnor, inte om de mest utsatta. Det handlar om vuxna män som har ljugit sig till vår välvilja och hjälp. Det handlar om politiker som vill prioritera aktivism framför lag.

Lögner har skapat den situation som nu råder och fortsatta lögner gör problemen ännu större. Vad som sedan tar vid, tror jag ingen ens vill föreställa sig.

(Texten hämtad från bloggen Det Goda Samhället)

Hundra år av enfaldighet

Foto: Adam Ihse/TT / TT NYHETSBYRÅN

Den 13 maj för hundra år sedan inleddes den kongress där Vänsterpartiet grundades under namnet "Socialdemokratiska vänsterpartiet".

Efter hundra år av testande i alla möjliga länder har kommunismen inte uppvisat ett enda imponerande resultat någonstans. Bland de mest iögonenfallande exemplen på kommunismens misslyckande är Öst- och Västtyskland samt Nord- och Sydkorea. I båda dessa fall har ett land med samma språk, samma folk, liknande naturförekomster och förutsättningar delats upp i en kommunistisk och en kapitalistisk del. Den kommunisktiska urfattig, den kapitalistiska välmående. Hur kan folk vara så enfaldiga att dom fortfarande tror att vänstern och kommunismen för med sig något gott? Kommunismens ideer låter vackra i teorin, men de bygger på naivt bristande kunskap om hur människor fungerar.